Rejäla lönelyft för våra EU-parlamentariker

I DN kan man läsa att våra EU-parlamentariker föreslås få löneförhöjning . Det handlar om ca 17.000 kronor, vilket gör en lön på på ca 69.900 kr. Inte illa. Sedan har de många andra förmåner. Om detta kan man läsa på Europarl.

Regeringen hade kunnat vänta med löneförhöjningen fem år men EU-fantasten framför andra Cecilia Malmström menar att det är bättre att de får lönelyft nu annars skjuter man problemet framför sig!

EU - Margot Wallström får fem miljoner

Margot Wallström tjänar 237. 680 kronor i månaden.
Utöver lönen får hon 55.017 i olika bidrag och tillägg.
Bidrag för barnen ger henne drygt 11 000 i månaden.

I går avslöjade Expressen att Margot Wallström får ett avgångsvederlag på fem miljoner kronor efter att hon avgår senare i år. Hon får dessutom 1,2 miljoner om året i pension efter att hon fyllt 65.

Paul van Buitenen igen

Något blev fel vid inskrivningen. Här kommer det korrekta.

Denne man har gjort sig känd som den som avslöjade de folkvaldas bidragsfiffel. På Världen idag kan man läsa om den rapport som Europaparlamentet inte ville offentliggöra. Denna artikel är inte helt ny men fifflet har förmodligen inte minskat.

Redan tidigare har mycket fiffel uppmärksammats bl.a. inom EU-kommissionen. Om detta kan Du läsa på EU
Häpnadsväckande oegentligheter inom EU-kommissionen

Närmare 40 miljarder kronor, av EU:s totala budget på ca 800 miljarder kronor, har försvunnit eller används på ett felaktigt sätt av den nu avsatta EU-kommissionen. Det är svensken Jan O Karlsson, ordföranden i EU:s revisionsrätt som har visat detta i den årliga rapporten om granskningen av EU:s räkenskaper. Den interna kontrollen i EU-kommissionen var så slapp att den nästan inbjöd till fusk och bedrägerier, hävdar en av revisionstjänstemännen. Och till sådant har Sverige betalat stora pengar sedan man gick med i EU. Här några exempel på hur miljarderna har kunnat försvinna:

27 miljarder kronor som skulle ha gått till så kallade interna utgifter, så som forskningprogram, transportprogram och ungdomsprogram har helt försvunnit. Både beslut om utbetalning liksom kvitton saknas. Det värsta området är forskning där den numera ökända Edth Cresson var ansvarig. Där har hela 2/3 av budgeten försvunnit utan kvitton eller använts på ett felaktigt sätt.

13 miljarder kronor som skulle ha gått till hjälpinsatser i utlandet har försvunnit eller försnillats. Illegala utbetalningar av 3 miljarder kronor har gjorts av tjänstemän till länder i tredje världen som tack för de fiskeriavtal som EU har kunnat ingå med länderna. 1,5 miljarder kronor har betalats ut som u-hjälp av lägre EU-tjänstemän utan att något formellt beslut gjorts i EU-kommissionen eller i de övriga beslutande instanserna. Bedrägerierna inom jordbruket kostade EU-kassan 7,4 miljarder för 1998. Italienska bönderna står för 60 procent av bedrägerierna. De falska utbetalningarna till stöd för fruktodlingar slår nytt rekord. Omkring 4 miljarder kronor har betalats ut för frukt som körts direkt till soptippen!

Paul van Buitenen och bidragsfifflet bland de folkvalda inom EU-

Vaclav Havel om kommunismen

Nedanstående artikel fanns införd i DN den 18 november 2004. Det finns anledning att läsa den igen och fråga sig vad EU egentligen står för. I Tjeckien är man kritisk till Lissabonfördraget.
På Eutext kan man läsa mer om hur kritisk Vaclav Klaus är och vilket undertryckt hot han utsattes för, då ett möte ägde rum mellan Vaclav Klaus och medlemmar av Europa-parlamentet.
Vad kommunismen fortfarande lär oss.
Kolumnen: Vaclav Havel om politikens moraliska dimension.

FEMTONÅRSDAGEN AV sammetsrevolutionen den 17 november 1989, som innebar slutet på 41 års kommunistisk diktatur i Tjeckoslovakien, är ett tillfälle att begrunda innebörden av moraliskt beteende och fritt handlande. I dag lever vi i ett demokratiskt samhälle, men många människor - inte bara i Tjeckien - tror fortfarande inte att de är herrar över sitt eget öde. De har förlorat tron på att de verkligen kan påverka den politiska utvecklingen, än mindre påverka den riktning i vilken vår civilisation utvecklas.

Under den kommunistiska tiden trodde de flesta människor att individuella strävanden att få till stånd förändring var meningslösa. Kommunistiska ledare hävdade att systemet var resultatet av historiens objektiva lagar, som inte kunde ändras och de som avvisade denna logik straffades - för säkerhets skull.

Olyckligtvis har inte det sätt att tänka som tjänade som ett stöd för den kommunistiska diktaturen helt försvunnit. En del politiker och förståsigpåare hävdar att kommunismen bara kollapsade under sin egen tyngd - återigen på grund av historiens "objektiva lagar". På nytt förringas individuellt ansvar och individuella handlingar. Kommunismen, sägs det, var bara en av den västerländska rationalismens återvändsgränder; därför räckte det att vänta passivt på att den skulle misslyckas.

Samma personer tror ofta på andra uttryck för nödvändigheten, som olika förmenta marknadslagar och andra "osynliga händer" som styr vårt liv. Eftersom det inte finns mycket utrymme i sådant tänkande för individuell moralisk handling, så förlöjligas ofta sociala kritiker som naiva moralister eller elitister.

KANSKE ÄR DETTA en av orsakerna till att vi 15 år efter kommunismens fall åter bevittnar politisk apati. Demokratin ses alltmer som bara en ritual.

Det är möjligt att det som vi bevittnar bara är ett paradigmskifte som orsakats av ny teknologi och att vi inte har något att oroa oss över. Men kanske är problemet mer djupgående: globala företag, medie-karteller och mäktiga byråkratier omvandlar politiska partier till organisationer vars huvuduppgift inte längre är att tjäna allmänheten utan att försvara vissa intressen och ett visst klientel. Politiken blir ett slagfält för lobbyister, massmedierna trivialiserar allvarliga problem, och demokratin ser ofta mer ut som ett virtuellt spel för konsumenter än som en allvarlig sak för allvarliga medborgare.

Slutet för den bipolära världen innebar en stor chans att göra den internationella ordningen mer mänsklig. I stället bevittnar vi en process av ekonomisk globalisering utom politisk kontroll och som i sig orsakar såväl ekonomisk ödeläggelse som ekologisk skövling i många delar av världen.

KOMMUNISMENS FALL VAR ett tillfälle att skapa effektivare globala politiska institutioner byggda på demokratiska principer - institutioner som skulle kunna stoppa vad som i sin nuvarande form förefaller att vara vår industrialiserade världs självdestruktiva tendenser. Om vi inte vill att anonyma krafter ska breda ut sig så måste frihetens, jämlikhetens och solidaritetens principer - grunden för stabilitet och välstånd i de västerländska demokratierna - börja verka globalt.

Men framför allt är det nödvändigt - precis som under den kommunistiska tiden - att vi inte förlorar tron på betydelsen av alternativa centrum för tankar och civil handling. Låt oss inte intalas att försök att förändra den "etablerade" ordningen och "objektiva" lagar är meningslösa. Låt oss försöka bygga ett globalt civilt samhälle, och låt oss hålla fast vid att politik inte bara är en maktteknologi utan måste ha en moralisk dimension.

Samtidigt måste politiker i demokratiska länder fundera seriöst på att reformera internationella institutioner, eftersom vi desperat behöver institutioner som har förmåga till verklig global ledning. Vi skulle till exempel kunna börja med FN, som i sin nuvarande form är en kvarleva från tiden kort efter andra världskriget. Det avspeglar inte en del nya regionala makters inflytande. Samtidigt likställer det på ett omoraliskt sätt länder vars representanter är demokratiskt valda med dem som bara talar för sig själva eller i bästa fall sin junta.

VI EUROPÉER HAR EN speciell uppgift. Den industriella civilisationen som nu sträcker sig över hela världen uppstod i Europa. Alla dess mirakler liksom dess fruktansvärda motsägelser kan förklaras som konsekvenser av en livssyn som i grunden är europeisk. Att ena Europa bör därför bli ett exempel för resten av världen när det gäller att hantera de olika faror och ohyggligheter som omger oss i dag.

En sådan uppgift - som är nära knuten till framgången för den europeiska integrationen - skulle verkligen innebära ett uppfyllande av den europeiska känslan av globalt ansvar. Och det skulle vara en mycket bättre strategi än att lättköpt beskylla Amerika för den samtida världens olika problem.

EU - ett fredsprojekt?

Denna artikel kunde man läsa i december 2007 på magnusorerar . Översättningen är också hämtad därifrån. Tyvärr har det varit svårt att hitta en bild på ambassadören.

Även om artikeln är gammal så är den intressant att läsa för det är knappast så att folkvandringarna har upphört.

Europas ofrånkomliga självmord

Christian Lambert, Frankrikes före detta ambassadör i Bryssel, publicerade tidigare i månaden i högerliberala tidskriften Les4Vérités artikeln L’inexorable suicide de l’Europe.

En analys av Christian Lambert förutspår ett fruktansvärt öde för Europa.

Han kallar sin uppsats : ” Europas ofrånkomliga självmord.”

Bryssel-administrationen medger officiellt att varje år ankommer ungefär 550 000 invandrare från Afrika, Mellanösten och Kina samt Sydamerika till Europeiska unionen. I verkligheten är siffran dubbelt så stor, det vill säga fler än en miljon.

Vi ska kortfattat ta det land för land.

Italien tar just nu priset. Detta framgick först när en ung italiensk flicka våldtogs och mördades av en zigenare. Det tvingade Rom att medge att Italien, ett land rent av sämre styrt än Frankrike, vilket inte säger lite, nu har 3.7 miljon invandrare (officiell siffra), att 700 000 nya ankommande bokfördes 2006 och att 560 000 zigenare slagit sig ner där. Mer än 100 000 av dem ankom i tiomånaders-perioden efter 1:a januari 2007.

Mer än 50 % av brotten i Italien beror på dessa "rumäner". Ovanpå detta ankommer årligen sådär 60 000 invandrare från Tunisien och Libyen (där även överste Gaddafi medger att hans land invaderas av afrikaner söder om Sahara, som övertygade om att lyckas väntar på att ta sig in i Europa) till Italien via ön Lampedusa. Allmänt sett är det lätt att komma in i Europa via Italien, med dess "slappa" administration...

I Grekland är det värre och Cypern är en av de stora dörrarna in i Europa.

I Frankrike är inget förändrat. Det kan antas att 350 000 varje år kommer till vårt land, varav 70 % från Afrika. Antalet beviljade visum har inte minskat. De är fortfarande fler än 2 miljoner -- 2 038 000 år 2006 -- vilket visar att kampen mot massiv immigration, som allt annat, är tomma ord.

När jag är inne på ämnet bör jag nämna att staden Aulnay-sous-Bois, i Seine-Saint-Denis, just har erfarit fyra dygn av gatuslagsmål mellan "afro-maghrebiska" gäng och polisen, allt enligt pressen. Vid Villiers-le-Bel, Val d'Oise, är det rent av än mer allvarligt. Polisen, som anfölls med gevär, visade sig vara otillräcklig. För att undertrycka dessa upplopp är nu militärenheter specialiserade på gatustrider nödvändiga, inte minst då förråd av krigsvapen från Balkan är undangömda i förorterna.

I Tyskland finns det 4 miljoner turkar och dagligen anländer det flera. En tysk berättade för mig att islamistiska turkar var mera tillfreds med att utöva sina religiösa aktiviteter i Tyskland än i muslimska Turkiet.

I Storbritannien kontrollerar 50 mäktiga muslimska organisationer miljoner troende anhängare, mestadels pakistanier. I det förenade kungadömet Storbritannien och Nordirland, under ett leende från hennes allra nådigaste och mycket kristna majestät, finns nu koranskolor där barnen lär sig att bli självmordsbombare och spränga bilar.

I Nederländerna, där det finns många nordafrikanska, karibiska samt indonesiska muslimer ökar redan allvarliga problem. Tidningarna skriver att situationen håller på att "bli franskt". Med andra ord: plundrade affärer, uppbrända bilar och våldsamma sammandrabbningar med polisen.

Skandinavien ska inte lämnas därhän, där man, för att vara i samklang med tiden, i Norge upptäckte och rekryterade, såsom minister i regeringen, en svart kvinna från Martinique.
-
Jag ska kanske tillägga att det inte finns någon gemensam europeisk invandringspolitik. Spanien och Italien gav amnesti åt miljontals illegala invandrare - ett storartat meddelande för andra - utan att ens informera sina grannländer.

Å andra sidan är det inga immigranter i östra Europas länder. Varför det? För att dessa länder löd under kommunismen och därför är underutvecklade, utan välfärdsstat eller fria försörjning, ersättning för boende, sjukvård eller skola.

Vissa menar att man aldrig ska överdriva. De stora folkvandringarna mellan 300- och 600-talet ordnade till slut upp sig, inte sant? Stor okunskap. Vi måste inse att dessa folkvandringar endast hade en begränsad effekt på det gryende Frankrikes befolkning. I själva verket motsvarade allmänt sett invaderande gäng och vandaler samantaget bara några tusen individer som inte bosatte sig i Frankrike, undantaget frankerna i öster. Dessutom konverterade dessa barbarer ganska snabbt till kristendomen, närmare bestämt till arianism.

Det är riktigt att på den tiden den merovingiska monarkin inte åt dessa barbarer fördelade all sorts välfärd, förklarandes: "Ni är en stor tillgång för Frankrike. Kom, allihopa, och sammanslut er med oss med era stora och underbara familjer". Nej. På den tiden hade människor fortfarande sunt förnuft.


Fotot är av det vackra Pfalzkapellet i Aachen, betraktat som den arkitektoniska höjdpunkten av den karolingiska renässansen. När barbarerna konverterade till kristendomen hjälpte de till att skapa det Europa som nu demonteras. Frankerna avvisade också muslimerna som nu får sin hämnd, utan nämnvärd strid, under det att moskéer reses överallt i det europeiska landskapet för att ersätta storartade byggnadsverk som detta. Klichén "what goes around comes around" tycks kunna appliceras på vår aktuella situation. Vi måste nu räkna med det oväntade.


Och vad kommer att hända nu? På kort sikt kommer immigranter att fortsätta svämma in. Problem som aldrig varit så allvarliga som just nu kommer att fortsätta att spridas och förvärras. På lite längre sikt kommer Europa, som skapade den vackraste civilisation som mänskligheten någonsin frambringat, att försvinna.
 

h

Tjeckiens ledare i Sarkozys skugga

På Världen i DN den 3 januari kan man läsa att Prag har tagit över ordförandeklubban från Paris och enligt Ingrid Hedström, som gör en analys, kan Tjeckien få det svårt att komma ur förre EU-ordföranden Nicolas Sarkozys skugga.

Enligt journalisten har Sarkozy hållit en väldigt hög profil under sitt halvår på posten och världens ledare fick lära sig att telefonnumret till EU var numret till Elyséepalatset i Paris.

Tjeckien har inte ratificerat Lissabonfördraget men Mirek Topolanek och utrikesminister Karl Schwarzenberg andas självförtroende trots vetskapen om att president Vaclav Klaus är mycket skeptisk till EU.

För Sverige är det enligt Ingrid Hedström viktigt att det går bra för Tjeckien och Fredrik Reinfeldt kommer att följa Tjeckiens halvår som ordförandeland med stort intresse.

Som EU-kritiker kan man bara hoppas att Tjeckiens befolkning med Vaclav Klaus i spetsen fortsätter att vara skeptiska.

Nu ska Reinfeldt styra Europa

#nationalismen är det gift
som mer än något annat
har förgiftat
den här kontinenten”.

Så uttalar sig Fredrik Reinfeldt i en stor intervju i DN med anledning av att Sverige skall vara ordförandeland i EU i juni 2009.

Det är ett egendomligt uttalande. Det var Tyskland som startade andra världskriget för att deras ledare Adolf Hitler ville skapa ”Det tredje Riket”. Vad är det sedan som har varit giftet i vissa delar i Europa. Jo, kommunismen. Kan Sveriges statsminister säga det tydligare än att nationalstaterna skall bort!