Margaret Thatcher -nationernas bevarande inom EU

I sitt tal i Brügge i september 1988 framförde Europaentusiasten Margaret Thatcher det positiva med EG= Europeiska Gemenskapen men för första gången visade hon också tydligt hur främmande hon kände sig inför tendensen till ”storslagen retorik och politisk hästhandel” som utgjorde ”europeiskt statsmannaskap”. Utmärkande för detta tal var att Margaret Thatcher ville bevara nationerna var och en för sig och inte försöka förvandla det blivande EU till en superstat. Talet mottogs positivt men kan nog sägas vara början till slutet för Margaret Thatcher och den politik hon ville föra enligt flera samtida källor.

Här har sammanfattats en del av det långa tal Margaret Thatcher framförde

Finns det en bättre plats att tala om Europas framtid än i en byggnad som så ärorikt påminner om den storhet som Europa redan hade uppnått för mer än 600 år sedan?
. …..
Brügge har många andra historiska föreningar för oss i Storbritannien. Geoffrey Chaucer (1) var en frekvent besökare i Brügge. Den första boken som trycktes på engelska producerades här av William Caxton (2).”
…………...
” Jag vill börja med att skingra en del myter om mitt land, Storbritannien, och dess förhållande till Europa och för att kunna göra det måste jag säga något om själva Europas identitet..

Europa är ingen skapelse av Romfördraget. Inte heller tillhör Europa någon grupp, sammanslutning eller institution.

Storbritannien och Europa
Vi britter är lika mycket arvtagare till arvet från den europeiska kulturen som någon annan nation. Våra länkar till resten av Europa, den europeiska kontinenten, har varit den dominerande faktorn i vår historia.

I tre hundra år var vi en del av det romerska imperiet och våra kartor spårar fortfarande raka linjer av vägar som romarna byggde.
Våra förfäder - kelter, saxare, danskar - kom från kontinenten.”
……..
Besök de stora kyrkorna och katedralerna i Storbritannien, läs vår litteratur och lyssna till vårt språk: allt vittnar om den kulturella rikedom som vi har fått av Europa och andra européer från oss.

Vi i Storbritannien är med rätta stolta över det sätt på vilket vi, sedan Magna Carta (3) år 1215, har varit pionjärer och utvecklat representativa institutioner för att ställa upp som bastioner för frihet.

Och stolta över det sätt på vilket Storbritannien i århundraden varit ett hem för människor från övriga Europa som sökt en fristad från förtryck. Men vi vet att utan det europeiska arvet från politiska idéer i kunde vi inte ha uppnått så mycket som vi gjorde.
Från klassiskt och medeltida tänkesätt har vi lånat begreppet rättsstat som skiljer ut ett civiliserat samhälle från barbari.

Kristendomen är detsamma som Europa, kristendomen med sitt erkännande av människans unika andliga natur och egenskaper. På den idén baserar vi än i dag vår tro på mänsklig frihet och mänskliga rättigheter.

Alltför ofta beskrivs Europas historia som en serie av ändlösa krig och stridigheter.
Men från vårt perspektiv idag är vad som slår oss mest våra gemensamma erfarenheter. Till exempel historien om hur européer utforskade och koloniserade -och ja, utan ursäkt -civiliserade en stor del av världen är en extraordinär berättelse om talang, skicklighet och mod. Men vi britter har på ett mycket speciellt sätt bidragit till Europa.

Under århundraden har vi kämpat för att hindra Europa från att hamna under dominans av en enda makt. Vi har kämpat och vi har dött för Europas frihet.
Endast några mil härifrån, i Belgien, ligger 120.000 brittiska soldater begravda som dog i första världskriget.
Om det inte hade varit för att vilja att kämpa och dö, skulle Europa varit förenat långt tidigare - men inte i frihet, inte i rättvisa.
Det var brittiskt stöd till motståndsrörelser under andra världskriget som bidrog till att hålla liv i lågan av frihet i så många länder till och med dagen för befrielsen.

Det var från vår befästa ö som befrielsen av Europa skedde och fortfarande i dag, står vi tillsammans.
Alla dessa saker är i sig ett bevis på vårt engagemang för Europas framtid.
Europeiska gemenskapen är ett uttryck för den europeiska identiteten, men det är inte det enda.
Vi får aldrig glömma att öster om järnridån har människor som en gång hade en hel del av europeisk kultur, frihet och identitet varit avskurna från sina rötter.
Vi kommer alltid att betrakta Warszawa, Prag och Budapest som stora europeiska städer.

Vi får inte heller glömma att europeiska värderingar har bidragit till att göra USA till den tappra försvarare av frihet som hon har blivit.

Europeiska gemenskapen tillhör alla dess medlemmar.
Det måste återspegla traditioner och ambitioner som finns hos alla dess medlemmar.

Och låt mig vara mycket tydlig.
Storbritannien drömmer inte om en mysig, isolerad existens i periferin av Europeiska gemenskapen. Vårt öde är i Europa, som en del av gemenskapen.
Därmed inte sagt att vår framtid bara är beroende av Europa och så är förhållandet inte heller för Frankrike eller Spanien, eller för någon annan medlem.
Gemenskapen är inte ett mål i sig.
…..
” Att försöka undertrycka känslan för den egna nationen och att koncentrera makten till ett europeiskt konglomerat kommer att bli mycket skadligt och det kommer att förstöra alla de mål vi vill uppnå.
Europa blir starkare just för att vi har Spanien som Spanien, Frankrike som Frankrike, England som England, all med sina vanor och traditioner. Det vore en fullständig galenskap att försöka tvinga in dem i någon sorts europeisk identitet.”

Några av grundarna av Europeiska gemenskapen trodde att USA kunde tjäna som modell.
Men hela historien om Amerika är så mycket mer och något annat än Europa. Människor reste dit för att komma bort från intolerans och begränsningar av livet i Europa. De sökte frihet och möjligheter och deras starka syfte har under två århundraden bidragit till att skapa en ny enighet och stolthet över att vara amerikan. Precis som vår stolthet ligger i att vara britter, belgier, holländare eller tyskar.
” ”Det är verkligen ironiskt att precis när länder som Sovjetunionen, som försökte att styra allting från centrum, lär läxan att receptet för framgång är att sprida ut makten och besluten, finns det inom Unionen de som vill gå Sovjetunionens väg.”

--”V i vill se Europa mer enat och med en större känsla av ett gemensamt mål men det måste vara på ett sätt som bevarar de nationella traditionerna, den parlamentariska makten och känslan av nationell stolthet i det egna landet; för allt detta är källan till Europas vitalitet genom alla århundraden.”
---------------
”Låt Europa förbli en familj av nationer, som förstår varandra, som uppskattar varandra mer och som gör mer tillsammans, men som stärker våra nationella identiteter i vår gemensamma strävan för Europa”


Vi har inte framgångsrikt rullat tillbaka statens gränser i Storbritannien bara för att se dem återinföras på europeisk nivå, med en europeisk superstat som domineras från Bryssel.”

”Vi kommer aldrig att uppnå Utopia, och om vi gjorde det så skulle vi inte gilla det.

Noter:
(1) Geoffrey Chaucer (c:a 1340-1400), engelsk diktare, en av de mest betydande före Shakespeare. Hans mest kända verk är Canterbury Tales (översatt Canterburysägner 1956), som visserligen var ofullbordat vid hans död men trots detta så räknas verket till de klassiska verken inom engelsk berättarkonst.

(2) William Caxton (:ca 1420-91). Englands förste boktryckare. Han grundade 1476 ett tryckeri i London.

(3) Magna Charta (latin: det stora dokumentet), en kungaförsäkran som den engelske kung Johan utan land tvingades skriva under 15 juni 1215. Den tillkom efter svåra motsättningar mellan kungen och högadeln och avsåg att garantera dem mot godtyckliga domar och skattepålagor från kungens sida. Fyra av flera avskrifter finns bevarade till våra dagar. Dokumentet förlorade sin betydelse då feodalsystemet försvann men togs upp på 1600-talet av oppositionen mot kungamakten och fick en annan tolkning. Formuleringar som ursprungligen avsett högaristokratin ansågs syfta på hela det engelska folket. Dokumentet blev med andra ord ett frihetsbrev för envar och kom på så sätt att vara grundvalen för utvecklingen av Englands författning.