
av författaren Anders Johansson.
Inget kan väl vara mer passande att publicera efter att vi igår fick beskedet att folkpartisten
Cecilia Malmström får posten som EU-kommissionär över migration, gränskontroll, asyl och polisarbete.
En katastrof!Godhet och högmod
En berättelse om folkpartiet Folkpartisten Inger Hillmansson är oppositionspolitiker i Kalmar kommun. Min vän, den frejdade bloggaren Kurt Lundgren, beskrev henne en gång som en ”arg liten snärta”, på sitt ibland farbroderliga sätt. Andra har helt enkelt kallat henne tjatmoster.
Från säkert håll har jag också fått höra att hon vägrar att hälsa på meningsmotståndare som hon ogillar.
Nu har hon i ett inlägg på sin blogg på ett lika osportsligt som diffust sätt antytt, utan att nämna våra namn, att docent Lars Berglund och undertecknad påminner om de ”bruna”, d v s vi skulle ha likheter med nazister. Om detta finns en del att säga. Själv har jag i bok efter bok brännmärkt nazismen och ska inte orda vidare om detta. Lars Berglund är mycket kunnig person, specialist på kinesisk konst och utrustad med något så ovanligt som ett hederligt intellekt som skär genom all dumhet. En ärlig och sanningssökande människa, som jag lärt känna i hans texter.
Vårt brott? Ja, det började med att jag skrev en debattartikel som ifrågasätter den extremt dyrbara svenska invandringspolitiken. Utan att jag visste om det skrev sedan Berglund en artikel som mera i detalj redogjorde för kostnaderna. Båda artiklarna publicerades.
Sådant är debattklimatet, att man förknippas med nazism om man företräder en åsikt som inte är politiskt korrekt. Hillmanssons koppling till de bruna är emellertid det vidrigaste invektiv jag blivit utsatt för under decennier av debatt i olika ämne. Om hon hade varit man hade jag tveklöst kallat henne en intellektuell skitstövel.
Nu emellertid till saken, FOLKPARTIET. Med risk för att låta tjatig ska jag berätta om min farfar, Henning i Segelsberga, på sin tid folkpartistisk politiker och folkskollärare med sex barn. Han var ”idealist”, vilket i hans fall innebar att han hellre stoppade delar av sin usla lön i fattigbössan än gav sina båda äldsta söner ordentligt med mat. Den ena av dessa råkade vara min pappa, en mycket bra sådan dessutom. Men hela livet igenom fick han kämpa med en förstörd mage, säkerligen ett resultat av barndomens halvsvält. Det här har bidragit till att ge mig ett visst förakt för personer som är goda på andras bekostnad.
Hos folkpartiet tycks detta vara en livsnerv. Vi minns hur Bengt Westerberg under en tv-sändning reste sig upp och gick när Ny Demokrati kom in i riksdagen. Bakom den präktiga fasaden hos folkpartisten Westerberg klappar ett hjärta som ogillar demokratiska rörelser i folkdjupet. Folkpartister tycks sålunda vara demokrater bara ibland, när det passar dem. Men då är de å andra sidan ovanligt rödkindade och goda.
Folkpartiet har starkt bidragit till att de fattigaste pensionärerna i vårt land fått sänkt pension, samtidigt som invandrarna får behålla sina bidrag ograverade. Jag anser att vi ska ha en generös flyktingpolitik i enlighet med FN:s konventioner, men Sverige ska inte påta sig kostnaderna för att försörja migranter från Afrika och Mellanöstern i storleksordningen tiotusentals människor om året.
För ett antal år sedan invaldes jag i Smålands Akademi. Det är ett sällskap som tar sig på stort allvar under mottot ”snille och envishet”, trots att endast den ena komponenten i valspråket var förhanden, därtill parad med ett rejält mått politisk korrekthet. Vid ett tillfälle fick någon för sig att föreslå Kofi Annan till pristagare, en nominering som egentligen endast visar att de småländska granskogssnillena ville in i lite finare salonger. Naturligtvis lämnade jag detta sällskap i vars mitt israelvännen och diktaturhataren Per Ahlmark kunde förtalas i godhetens namn. Nåväl, medlemskapet kittlade väl min fåfänga ett ögonblick och jag höll mitt ”inträdestal”. Samtidigt invaldes folkpartisten Birgit Friggebo. Till min förvåning talade hon om ”det bästa hon hade gjort under sin tid som politiker”. Här håller jag ett ögonblick andan. Jo, det var när hon gav ”amnesti” åt ungefär 70 000 människor på ett bräde efter kriget på Balkan, i stället för att utreda deras behov av skydd. Som folkpartist bortsåg hon givetvis från Sveriges och det egna folkets behov. Bland dessa människor fanns utan tvekan både kriminella element och krigsförbrytare. Men för en folkpartist blir människor goda om de möts av godhet och servilitet. Fast det ska naturligtvis vara den rätta sortens godhet, den folkpartistiska, den som så kongenialt uttrycks i sången ”We hall overcome”. Lysande undantag är förstås Nyamko Sabuni och Jan Björklund, men deras uppfattningar drunknar i såar av godhet.
För en tid sedan skulle den gode och extremt högt arvoderade Bengt Westerberg komma till Kalmar och hålla ett av sina inkännande föredrag. En kväll fick jag ett telefonsamtal från arrangörerna som undrade om jag kunde skänka en bok som skulle överlämnas till Westerberg. Man hade säkert tänkt sig någon av mina bilderböcker om Öland. Emellertid vaknade den
trojanska hästen i mig och jag skänkte min bok ”Sanningen är originell”, som är en uppgörelse med just den svenska ”godheten” som bär folkpartiets särskilda kännemärke. Jag är inte övertygad om att det var en uppskattad bok han fick av de snälla arrangörerna.
Folkpartiet har inte sällan gjort sig känt som partiet som önskar sig en oreglerad invandring över öppna gränser. De blivande folkpartisterna i liberala ungdomsförbundet, som är alldeles särskilt goda, uttrycker saken så här: ”Liberala ungdomsförbundet förespråkar fri invandring i en värld där höga röster önskar att den var invandringsfri…Men det är inte bara människor som måste söka trygghet någon annanstans som har rätt till rörligheten. Även de som vill byta jord under fötterna för att de är rastlösa, lycksökare, äventyrslystna eller kärlekskranka borde ha rätt att röra sig fritt.”
Jag är förvånad över att man inte inkluderar brottslingar, som med samma logik säkert skulle bli lika goda som folkpartister bara de fick en chans att börja om.
Det är befogat att utfärda en varning för folkpartiet och alla andra som försöker vara goda på andras bekostnad, inklusive biskopen i Växjö, som tycker att det är skam att vi inte tar emot ”flyktingbarnen”. Han ser inga komplikationer. Han är bara så rasande god. Men dessa unga män har ju ofta skägg! Ibland är de vare sig barn eller flyktingar. Min godhet vill jag i första hand reservera för de gamla tanter och farbröder som byggt upp det här landet och nu är undanskuffade till en vrå där de tvingas försöka klara sig på pensioner som är ungefär hälften så stora som de bidrag som utgår till invandrarnas anhöriga. Men börjar inte ”charity at home?”. Alla friska nationer ser i främsta rummet till sina egna. Därefter har politikerna rätt att i handling ge sig ut i världen. Dags för ett Dacke-uppror?
I min farfars fall berodde godheten säkert på att han ville visa sig på styva linan bland socknens storbönder och präst, d v s människor som hade det gott ställt. Jag vet inte inför vilka dagens folkpartister vill visa sig på styva linan? Men en folkpartist behöver kanske inte ta hänsyn till så triviala ting som att de ekonomiska resurserna är begränsade?
De storordiga parollerna smälter som honung i munnen - men är i själva verket värre än våra fördomar därför att det saknas verklighet bakom dem.
Folkpartisternas godhet är i själva verket en godhet som bottnar i den bibliska dödssynd som kallas högmod. Det handlar således om en perverterad godhet, en godhet som biter sig själv i svansen.
Till politiker och andra med anlag för högmod vill jag därför säga: Sluta att vara så förbannat goda – på andras bekostnad!
Anders Johansson, författare, Kalmar
Om
Anders JohanssonMISSA INTE DETTA!
Hör Anders Johansson och Henrik Rydström i
Radio KalmarNotera hur Anders Johansson i stort sett hela tiden blev ifrågasatt av reportern medan Henrik Rydström inte pressas det minsta utan får prata helt fritt. Inte en enda kritisk fråga till Rydström, utan det kammas medhårs hela tiden. Skrämmande journalistik!
Intressant fakta om Henrik Rydströms mångkulturella boende på
Boholmarna.Från
Östra Ölands fria horisont:
”…..EN AV SVERIGES absolut godaste fotbollsspelare finns i min lilla stad, han heter Henrik Rydström, varje dag kan man läsa på hans blogg hur god han är, det finns inga gränser för godheten och som jag ser det är han det närmaste man kan komma en allsvensk, helig Fransiscus av Assisi. Han kallar min vän, författaren Anders Johansson för ”något som krälar under stenarna...”
Min vän Anders Johansson, som jag känt i 30 år, har aldrig någonsin, i böcker eller i samtal kallat någon människa för en insekt som krälar under stenarna - hans senaste bok handlar om Darwin och är en 130 sidor lång humanistisk plädering med utgångspunkt i The Origin of Species.
Mer om
Henrik RydströmHelt osannlikt
bloggsvammel
Läs Anders Johansson bok ”I landet Censurien”. Kan beställas på
DSMpg 18 02 40-4 eller bg 5296-8070. Pris 180 kr