Fint att vara "osvensk" i Sverige

”Den omvända nationalismen odlas i Sverige. Här uppfattas det som en komplimang om någon säger att man är ”så härligt osvensk”. Motsvarande uttryck vore otänkbart i till exempel USA, Frankrike och Japan.”

Så skriver Herman Lindqvist i Aftonbladet.

Han konstaterar att det finns en unik svensk variant på nationalism – den omvända nationalism. De som giller den sorten av nationalism kan man kalla självförnekarna. Det är huvudsakligen vänsterfolk och socialliberaler.

Tyvärr så är det dessa som styr de stora opinionsorganen och det är deras åsikt som är för tillfället rådande och politiskt korrekt.

Herman Lindqvist menar att ”de tar avstånd från det som kan kallas svenskt. De kan kokettera med sin ickesvenskhet genom att säga att de aldrig hejar på det svenska landslaget i fotboll därför att laget spelar sådan tråkfotboll. ”

De är arroganta och pekar finger åt den stora majoriteten av svenska folket som är född och uppvuxen i Sverige, som har som modersmål svenska språket och som älskar sin hembygd, där deras förfäder har bott i generationer.

”Denna stora svenska majoritet har olika politiska åsikter, de ser olika ut, de har olika religioner eller ingen religion alls, men de är sammanflätade i en historisk ödesgemenskap för de tillhör alla den unika svenska mixen, den vi kallar den svenska kulturen.

Dit hör vi alla, även självförnekarna som i sin upphöjda avskildhet idiotförklarar alla som vågar ha en annan åsikt och till och med erkänna sin svenska patriotism.”

I Frankrike har ministern för invandring och integration uppmanat hela nationen att debattera två frågor:

Vad är det att vara fransk?
Vilka är de franska värderingarna?

Herman Lindqvist menar att svenska folket skall fråga sig detsamma:

Vad är det att vara svensk?
Vilka är de svenska värderingarna?