Socialdemokratins smutsiga byk

Ulf Nilson.
……”Det slog mig också att många svenskar kommer att avstå från att applådera - eller hyckla glädje. Jag tänker då inte i första hand på Jan KGB Guillou, en förvirrad våldsromantiker som med hjälp av en idiotisk regering förvandlades till frihetskämpe. Jag tänker mera på att en hedersman som Ingvar Carlsson sex år före murens fall slog fast att kommunismen nog i alla fall löst de materiella problemen. Vilket var precis vad kommunismen i n t e gjort.”
……
Han slutar så här:
Fy faen. Allt var känt: Stalin, skåderättegångarna, KGB:s tortyrkällare, nackskotten, den framtvingade svälten, men vi rapporterade (jag vet, för jag var med) mycket mer om rasförtryck i USA (utan tvivel förkastligt) och övergrepp i Sydafrika (d:o, d:o). Sverige sveptes in i ett finmaskigt nät av moralisk relativism och rena lögner - allt för att bevara en neutralitet som snart blev dogm. Samtidigt som den egentligen aldrig fanns - vi som gjorde lumpen visste ju att fienden alltid kom från öster.

1987 sa Ronald Reagan, på besök i Berlin:
- Mr Gorbatjov, riv den här Muren!
I Sverige utpekades han genast som farligt aggressiv och lite dum i skallen. Så kom 9 november 89. Muren föll, gradvis förstörd av förtryck och lögner. Två år senare
var Sovjet plötsligt ett minne blott.

Nog sagt.


Så här kan man läsa vidare på en annan hemsida:

Olof Palme lovordade DDR


Vad unga i Sverige också bör veta är att det officiella Sverige hade goda förbindelser med förtryckarregimen i DDR. I dagens Svenska Dagbladet recenseras Birgitta Almgrens nya studie av Sveriges relationer till DDR, Inte bra Stasi. Under strecket skriver Barbro Eberan,

”Ju längre den östtyska staten existerade, desto mer positiv blev dock inställningen i Sverige. På 80-talet besökte en rad svenska ministrar DDR och lovordade vad de såg. När Olof Palme, som av DDR-regimen hedrades som 1900-talets störste politiker, avlade ett officiellt besök i Östberlin 1984 talade han om vänskap och samarbete, inte om fängslade regimkritiker och mördade republikflyktingar. De östtyska dissidenterna […] upplevde hans tal som hyckleri och hån.

I januari 1989 besökte Ingvar Carlsson DDR för att gratulera Erich Honecker inför DDR:s 40-årsjubileum.”

Svenska socialdemokrater har en skitig buk att tvätta. Man kramade kommunister då, som man kramar islamistiska fundamentalister idag. Socialdemokratins nyfikenhet på och fascinationen inför totalitära krafter är lika påtaglig som skrämmande.

Var står då Vänsterpartiet och dess ledare Lars Ohly i dag? Då, 1989 Vänsterpartiet kommunisterna.

” Vänsterpartiet kommunisterna stod ända fram till murens fall sida vid sida med broderpartierna i Öst.

Lars Ohly var med hela tiden. Nu vill Mona Sahlin ta in honom och hans parti i regeringen.
... I verksamhetsberättelsen till Vpk:s kongress 1987 – den sista kongressen innan murens fall – redogjordes för partiets internationella utbyte under de senast föregående åren.”