EU-flytten Bryssel-Strasbourg-Bryssel

Följande är ett svar på Cecilia Malmströms debattartikel den 4 november i Östgöta Correspondenten.

Upp till bevis, Cecilia Malmström

När Sverige tar över ordförandeklubban i EU nästa år får vi se om Cecilia Malmström menar allvar med sin artikel om EU-parlamentets pendlande, skriver BJÖRN VON DER ESCH, vice ordförande i Junilistan.

EU-minister Cecilia Malmström skriver (4/11) att det ständiga flyttandet av EU-parlamentet mellan Bryssel och Strasbourg måste få ett stopp. Det är lätt att hålla med henne. Det är givetvis orimligt att en karavan av EU-parlamentariker, tjänstemän, lobbyister, ledamöter från kommissionen och journalister varje månad reser från EU-parlamentets lokaler i Bryssel för att under några få dagar sammanträda i Strasbourg.

Flyttkalaset kostar årligen Europas skattebetalare minst två miljarder kronor. Därtill är resorna både tidskrävande och förkastliga ur ett miljöperspektiv.

Men Cecilia Malmström har låg trovärdighet i frågan. För om kritiken av Strasbourgpendlandet är äkta – hur kommer det sig då att den borgerliga regeringen inte satte ned foten när EU-parlamentet hösten 2006 beslutade sig för att köpa parlamentsbyggnaden i Strasbourg i stället för att som tidigare hyra den? Det beslutet borde ha gjort det än svårare att stoppa resandet.

Nästa höst är Sverige ordförandeland i Europeiska rådet. Då är det upp till bevis för Sveriges EU-minister och den borgerliga regeringen har ett gyllene tillfälle att på allvar försöka sätta stopp för Strasbourgpendlandet. För det är bara medlemsstaternas stats- och regeringschefer i Europeiska rådet som genom enhällighet kan fatta ett beslut om att slopa pendlandet.

Först då får vi se om Cecilia Malmström menar allvar med att vilja att stoppa flyttandet, eller om hennes artikel bara var att betrakta som de berömda läpparnas bekännelse.

Björn von der Esch
Vice ordförande Junilistan