EU:s Afrikapolitik

EU ger efter för tidigt i Zimbabwe

En visit för mycket. Så lyder ledaren i DN med anledning av EU:s regeringschefers besök i Zimbabwe. Besöket är ett led i den klart uttalade ambitionen att prata ihop sig inför klimatmötet i Köpenhamn.

Det är inte helt lätt att närma sig det fattiga Afrika för såren finns kvar efter kolonialtiden. Undantaget är Sydafrika som är ett starkt land trots kriminalitet, ekonomiska klyftor och politiska motsättningar. Den sydafrikanska regeringen har emellertid meddelat att den inte är beredd till ytterligare åtaganden i klimatfrågan.

Den del av EU som har hand om biståndet reser till grannlandet Zimbabwe. Robert Mugabe håller sig med våld kvar vid makten och har fört en politik som är helt förödande för människorna som har blivit allt fattigare och svälter.

EU har försökt att hålla Mugabe utanför Europa men nu shoppar paret Mugabe i Hongkong istället.

Valet som ägde rum förra året fördömdes starkt av EU och den svenska regeringen. Men nu är biståndsminister Gunilla Carlsson på besök i Zimbabwe. Mänskliga rättigheter togs upp enligt biståndsministern.

Citat: Det måste ha varit som att tala till en vägg – Robert Mugabe förstod över huvud taget inte vad ämnet hade med honom och Zimbabwe att göra. Däremot kunde han notera en omsvängning hos EU: inte bara så att de kom och besökte honom, EU skruvar också upp biståndskranen. Genom FN:s jordbruksorganisation FAO ska utsäde, gödsel och rådgivning fördelas till utsatta jordbrukare, så att de ska kunna bidra till att hålla svälten borta. Det svenska statsrådet antydde också att det kan bli aktuellt med svenska insatser på utbildningsområdet.

Sällan har väl en diktator blivit så väl belönad och sällan har en organisation eller stat så utan rimliga skäl avhänt sig maktmedel. EU:s och den svenska regeringens Afrikaresa är en besvikelse och en pinsamhet. EU:s uppträdande gentemot Robert Mugabe noteras säkert av andra auktoritära härskare och undergräver därmed EU:s möjligheter att utöva påtryckningar mot likartade regimer i framtiden.

Det är en intressant ledare och visar på EU:s och vår regerings dåliga omdöme. Så här slutar Barbro Hedvall:

Tack vare EU:s dåliga omdöme får några zimbabwier möjligen mat i magen den här vintern, medan utplundringen av deras land fortgår.



Kommer kanske några ihåg från den tiden då Robert Mugabe var den som Per Wästberg, författaren, alltid talade så varmt om. Det fanns inga ord för denne statsman enligt Wästberg. Nu hör man aldrig Per Wästberg. Då på 60-70-talet intervjuades han ständigt och jämt om Afrika och Robert Mugabe bl.a.