lördag 6 juni 2009

Gudrun "Död åt familjen" Schyman desperat

I Världen idag den 5 juni kan man läsa följande:

Gudrun Schymans ideologiska rötter

Gudrun Schyman är desperat. Efter det misslyckade riksdagsvalet år 2006 där hennes parti Feministiskt initiativ (FI) fick strax under 0,7 procent av rösterna och efter en EU-valskampanj där opinionsmätningarna ger henne ännu lägre röstandelar, söker hon så här i slutet av valrörelsen efter möjligheter till ett medialt genomslag.

Det sker genom ett frontalangrepp mot politiker som står för kristna värderingar och som förordar en familjepolitik som går stick i stäv med den kommunistiska samhällssyn hon själv präglats av.

Som ung var nämligen Schyman aktiv i Marxist-Leninistiska kampförbundet. Hon gick med i Vänsterpartiet kommunisterna och valdes in i partistyrelsen när partiet fortfarande hade ett livligt utbyte med kommunistdiktaturerna i Östeuropa.

Schyman tycks ha tagit starka intryck av de värsta avarterna av kommunistisk familjepolitik, idéer som kom till Sverige bland annat via Aleksandra Kollontaj, en av Lenins mest lojala medarbetare.

Efter att i sovjetiska tidningar ha propagerat för avskaffandet av familjen blev Kollontaj ambassadör i Stockholm år 1930, vilket ledde till att hon i Sverige utvecklade ett omfattande politiskt kontaktnät bland vänsterradikaler.

I en brevsamling som kom ut i bokform år 1977 publicerades en mängd kärvänliga brev från Aleksandra Kollontaj till svenska socialdemokrater, kommunister och feminister. Revolutionära familjepolitiska idéer som till och med förkastades i kommunistpartiets politbyrå i Moskva, odlades och togs emot av entusiastiska svenska revolutionärer.

När nu Gudrun Schyman uppmanar Folkpartiet att ta avstånd från partiets EU-kandidat Roland Utbult, samt anklagar Kristdemokratiska politiker som Tuve Skånberg (EU-kandidat) och Lennart Sacrédeus (riksdagsledamot) för rasism, säger det nog mest om Gudrun Schyman själv. Hennes utfall visar att hon aldrig har övergett sina ideologiska rötter.

Kanske var det Tuve Skånbergs sammanfattning på Claphaminstitutets hemsida för några veckor sedan som fick Schyman att flyga i taket så här i valrörelsens slutskede:

”Det finns en konsekvent och rak linje mellan Karl Marx' krav 'Familjens upphävande!', i kapitel 2 av Det kommunistiska partiets manifest 1848, till Gudrun Schymans krav 'Död åt familjen!', på Centralstationen i Stockholm 1 oktober 2001”, skrev Skånberg.

Som tur är har Gudrun Schymans dödförklaring av familjen inte präglat vanliga svenskar i så stor utsträckning som den tycks ha påverkat opinionsbildare och journalister - där ett antal beslutsfattare är Schymans kamrater från avgrundsvänstern.

Att hon i valrörelsens avslutning ges stort utrymme för ett frontalangrepp på kristna värderingar och kristna politiker, säger därför en hel del även om den svenska journalistkåren. Det är därför av största vikt att det finns politiker som vågar slå vakt om familjens betydelse, även om Gudrun Schymans populistiska utspel på ett okritiskt sätt fångas upp av svenska medier.

Ruben Agnarsson
Ansvarig utgivare

Från Claphaminstitutet kan man bl.a. läsa följande:

”Den politiska visionen 1968

1968 blev Sverige det första landet i världen med att införa en politik som gick ut på att uppnå jämlikhet mellan könen genom att ändra såväl mäns som kvinnors roller.

I ett uttalande till Förenta Nationerna det året deklarerade den svenska regeringen att det inte var tillräckligt att garantera kvinnor deras rättigheter.

All lagstiftning och all socialpolitik skulle understödja ett skifte från traditionella familjer till ett samhälle av sinsemellan oberoende individer och av partnerskap, inom vilka alla arbetsuppgifter delades.

Några exempel på delmål på vägen dit är att individuell beskattning av makar ersatte sambeskattningen år 1971, skilsmässolagstiftningen liberaliserades 1974, sambolagstiftning infördes 1988, registrerat partnerskap för homosexuella kom 1994, rätt för homosexuella att adoptera barn kom 2003, och 2009 kom alltså könsneutrala äktenskap.

Programförklaringen av år 1968 hade föregåtts av att marken beretts av Alva och Gunnar Myrdals bok 1934, Kris i befolkningsfrågan, som argumenterade för en socialistisk familjepolitik. Män och kvinnor skulle ”bli jämlika och oberoende, och sexuell moral … inte definieras av legala normer”. ”Målet var att bryta de band, som privat egendom och traditionella familjeband lade på individens utveckling i ett fritt samhälle”.

”Död åt familjen!”

Makarna Myrdals ideologiska grund kan ytterst sökas i Karl Marx’ och kommunismens krigsförklaring mot den ”borgerliga familjen”. Det finns alltså en konsekvent och rak linje mellan Karl Marx’ krav ”Familjens upphävande!”, i kapitel 2 av Det kommunistiska partiets manifest 1848, till Gudrun Schymans krav ”Död åt familjen!”, på Centralstationen i Stockholm 1 oktober 2001.

Liberalismen - äktenskap som slaveri

Nedmonteringen av familj och äktenskap har inte gjorts enbart med inspiration av Marx, utan ofta med bifall från liberaler med en politik fokuserad på individen. En i grunden negativ syn på äktenskap och familj återfinns till exempel hos liberalismens lärofader John Stuart Mill i hans bok Förtrycket av kvinnorna 1869 där han i kapitel 4 skriver att ”Äktenskapet är det enda egentliga slaveri som vår lag erkänner.”

sds svd ab dn dn gp ex ex ab ex d dn hd

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Vi uppskattar dina kommentarer men kan bara publicera dem om du skriver namn eller signatur! Det går annars inte att veta vilken Anonym man diskuterar med.

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.