Lars Leijonborg och de övriga godhetsapostlarna

EN LAGSPELARES SORTI

Så lyder rubriken i DN den 12 juni. Det är med anledning av att Lars Leijonborg lämnar regeringen och skall göra något helt annorlunda.

Det sägs bl.a. att Leijonborg ifrågasatte ”snällismen”. I detta ord låg en kritik av tendenserna i det svenska samhället men också självkritik.

Detta kom mest till uttryck i flyktingpolitiken och skolpolitiken.

Det som är intressant är att man jämför Leijonborgs ordförande tid med Bengt Westerbergs. Då framträder både Leijonborgs styrka och svaghet. Westerberg väckte mer entusiasm. Valet 1985 var i mycket en partiledareffekt än valframgången 2002.

Men och detta är intressant. Slutklämmen i ledaren lyder:

” Men medan Westerberg med åren blev en alltmer destruktiv kraft både i sitt eget parti och i det borgerliga samarbetet har Leijonborgs insats präglats av lojalitet. Han bidrog till den borgerliga valsegern och förblev en lagspelare i regeringen även sedan han tvingats avgå som partiledare.”

Här en insändare från 1995 från bgf.nu om godhetsaposteln Bengt Westerberg

Jan Fogelbäck

Westerberg stor skurk

Jan Fogelbäck, arbetarförfattare, i tidningen Transportarbetaren hösten -95:



"En kväll sitter det tre mediaorakel i TV och förfasar sig över svenskarnas brutalisering. Vart tog alla goda människor vägen? undrar i tur och ordning Göran Rosenberg, Anna-Greta Leijon och Bengt Westerberg.

- Och varför i hela världen föds det så mycket ondska? Går det inte att stoppa grobianernas framfart?


Själva så goda att de snart kommer att kvalificera sig för änglavingar tycks inte kändisarna alls förstå samhällsutvecklingen, att ett hårt samhälle skapar hårda människor. Men så är det ju dessvärre ofta med våra intellektuella. De lever sina liv i elfenbenstorn och behöver inte smutsa ner sig på verkligheten - annat än i teoretiska resonemang.

Fast sanningen är ju den att kvällens TV-personligheter - var och en på sitt sätt - har varit med och format det samhälle man nu spyr sin galla över."

"Jag vet att det kan låta provokativt, men en sån som Bengt Westerberg är faktiskt en stor skurk i dramat. Han bidrog till segregationen, massarbetslösheten och gettobildningen genom sitt idealistiska öppnande av utlänningsslussarna. Detta i ett läge när det inte fanns ett spår av ordnad invandrarpolitik.

Den svåra vardagssolidariteten fick gemene man stå för - allt medan Bengt och kompani drog sig tillbaka i sina reservat.”