Att vara och bli gammal i Sverige

Den här artikeln som ni kan läsa nedan är så bra och så sorglig, skriven av Ulf Nilson. Vilka är det som har byggt upp Sverige och vilka är det som inte kan leva på sina pensioner efter ett långt arbetsliv? Dessutom blir gamla i Sverige så illa behandlade så det är en skam. Det skulle vara intressant att få veta hur gamla behandlas i övriga EU-länder.

Expressen:

"Ulf Nilson: Att bli gammal i Sverige innebär att befinna sig i nerförsbacken till helvetet

Min vän Margot, som är 91 år, men pigg och klar, besökte sin doktor i en förort till Stockholm. När hon var klar hade receptionen stängt för lunch: hon kunde inte ringa efter färdtjänst. I stället tog hon sig, med hjälp av sin rullator, till SL-bussen som stod där och väntade (det var ändstation).
Margot klarar inte av att få rullatorn med sig upp på bussen. Alltså frågade hon föraren. Svaret:
- Det får du fixa själv. Min uppgift är att köra bussen...
Villrådig stod hon där och glodde, men fick till slut hjälp av en man som kom förbi. När hon skulle av hjälpte en mamma med barnvagn henne - bussföraren bara glodde.
En skitsak? Nej, sannerligen inte. Liknande upprepas oupphörligt. Det ingår i äldre människors vardag i det fantastiska välfärdslandet Sverige att bli hunsade, undanskuffade och brutalt bemötta.
- Det är, sa en jämnårig till mig, som om de är förbannade på en för att man inte haft den goda smaken att dö och "frigöra resurser".

Jag, 76, känner det själv. Att bli gammal i Sverige innebär att befinna sig i nerförsbacken till helvetet - som finns rätt här på jorden. Ett genialt inslag i "Uppdrag granskning" häromdagen (tack underbara kolleger där borta!) visade hur folk som hamnat i äldreboende, alltså många, många tusen svenskar har det. Programmet slog fast hur det finns l a g a r om hur hundar, kossor och andra husdjur ska behandlas - om djuren inte får komma utomhus, inte får rent omkring sig, etc kan ägarna dömas till fängelse.
Men i äldreboenden i landet Sverige där djurplågeri med rätta är förbjudet finns det äldre människor som inte fått hjälp att komma ut på tre år!

Resurserna räcker inte, säger man tamt.
Det finns äldre som får ligga i sin egen avföring, därför att - ja, läs ovan.
Killar och tjejer på straffanstalter har rätt till vallning i det fria och hyfsat bemötande och får det - såvitt jag vet - för det mesta. Men för den som är inspärrad i det som kallas ålderdom finns inga liknande regler och alltför många anställda som inte bryr sig, som hellre fikar än tar en promenad med en gammal, som tycker att gubben eller kärringen kan väl sitta där och pissa på sig - han/hon ska ju ändå bara invänta döden. Varför ska man slösa tid och krafter på gamla Emma - eller Margot! - som ju inte längre kan bidra till det skinande effektiva och omskrutna Sveriges välfärd! Tyvärr gäller det sagda i fruktansvärd utsträckning också de gamlas barn.
Sen 70-talet är det statens, kollektivets sak att ta hand om de svaga - de vuxna och produktiva har viktigare saker att tänka på än gamla morsan. (Eller barnet på dagis.)
Så döms tusentals svenskar till hopplöshet och ibland direkt tortyr i den falska rationalitetens namn. Det finns bra personal och bra äldreboenden - min kraftfulla applåd till dem - men det finns alldeles för många som sköts uselt och till och med illvilligt. Alltför många yngre förstår inte vilken ångest, vilket sår i hjärtat som uppstår när man inte längre kan förmå den förbannade kroppen att resa sig och ta en liten, liten promenad i vårsolen.

Och värst. Vi blir fler och fler äldre i Sverige. Skribenter, programmakare och andra har avslöjat eländet i bokstavligen årtionden, men det blir snarare sämre än bättre. Ministrar och andra lovar och lovar men ingenting händer När i helvete ska de som har makten vakna?