Folkpartiet vill slopa EU:s bondestöd

Söndagen den 11 maj höll Jan Björklund tal vid FP:s valupptakt inför EU-valet om EU:s nya grundlag. Folkpartiet går till val på att riva upp EU:s jordbrukspolitik. EU:s jordbrukspolitik kostar idag 55 miljarder euro. DN

Jan Björklund missar aldrig ett tillfälle att tala om fördelarna med euro. För någon vecka sedan intervjuades riksbankschefen Stefan Ingves som menade att styrkan för Sverige idag är just att vi inte har euro.

Den utmärkta skribenten Inger-Siv Mattsson har skrivit till Jan Björklund och med hennes tillstånd kommer här hennes brev.


Nacka den 12 maj 2009

Sveriges riksdag v g diarieför tack
Folkpartiets partiledare Jan Björklund

Ämne: EU, euron och freden
Ni har nyligen betonat valutaunionens betydelse för freden i Europa: ”Man raserar sin egen ekonomi om man startar krig mot en nation som har samma valuta.”
Det vore onekligen intressant att få veta vilket EU-land Ni befarar skulle starta krig mot Sverige för att vi fortsätter att betala falukorven med svenska kronor i stället för euro på ICA och Konsum?

Folkpartiet vill även ha en ny folkomröstning om EMU-samarbetet i förhoppning att svenskarna nästa gång skulle rösta ”rätt.”
Att upprepa folkomröstningar tills det blir ”rätt” är ju EU:s taktik när folket röstar ”fel” – som nu senast Irland.

Vad är det för vits att upprepa folkomröstningen om euron eftersom vi ändå kommer att tvingas in i EMU p g a att regeringen – utan att svenska folket fått säga sitt i en folkomröstning - beslutat att ratificera EU:s grundlag det s k Lissabonfördraget? I detta framgår med all oönskad tydlighet att ”EU:s valuta skall vara euron”!

En ny folkomröstning om EMU är alltså endast ett kraftfullt slag i luften och ett slöseri med skattebetalarnas pengar i ett läge när statsministern slagit fast att reformutrymmet ”är noll.”

Varför vill Ni ge oss en möjlighet att folkomrösta om euron men inte om EU:s grundlag, som medför en enorm maktförskjutning till Bryssel och Strasbourg? Eller om EU:s utvidgningar? Eller om Turkiets medlemskap?

Vad säger Er det faktum att det enda land som tilläts folkomrösta om grundlagen sade nej till denna?

Låt svenskarna folkomrösta om EU:s fortsatta utvidgning.

Eftersom det EU vi gick med i 1994 är så långt ifrån dagens EU det går att komma måste vi givetvis få folkomrösta om den fortsatta utvidgningen – framför allt när det gäller det muslimska Turkiets medlemskap.
Varför får vi inte folkomrösta om Turkiets medlemskap i EU?

Varför fick vi inget veta om planerna på ett ”Gross-Europa”?
När vi röstade för ett svenskt EU-medlemskap fick vi inte veta något ö h t om den redan då planerade och långtgående utvidgningen. Varför? Givetvis för att makthavarna då inte kunnat manipulera svenska folket att rösta ja till EU! Därför fördes vi medvetet bakom ljuset. Vi invaggades i föreställningen att EU mest sysslade med krökningen på gurkor och bananer, färgen på äpplen och storleken på jordgubbarna! Under tiden förberedde makthavarna under stort hemlighetsmakeri ett nytt ”Gross-Europa.”

”Fjärde riket” dvs EU är redan idag större än det Europa som Hitlers ”tredje rike” utgjorde. I EU:s förlängning hägrar en utvidgning som skall omfatta stora delar av Afrika och Mellanöstern.

”Ein Land, ein Volk, ein Führer
Den europeiska maktelitens herrefolksprojekt fick sin obestridliga bekräftelse i den deklaration som EU:s ledare undertecknade vid EU:s 50-årsjubileum i Berlin den 23 mars 2007 Och som inleddes med orden: ”Vi, folket av den euopeiska unionen…” Det rör sig alltså inte längre om en mångfald av olika europeiska folk utan om ett enda folk!

Redan vid Riksföreningen Sverige-Tysklands sommarting 1941 höll direktör John Weibull ett föredrag om ”det nya Europa” : ”Med den tyska samordningen av handeln och med ett framtida gemensamt och stabilt mynt ljusnade utsikterna.” Bolsjevismens definitiva krossande hägrade i öster och därpå skulle ”utmaningen från Förenta staterna – dollarjaktens förlovade land – mötas. Ett enat Europa betyder också slutet på alla krig inom vår kontinent för all framtid.” Tongångarna känns onekligen igen!

Det är illa nog att EU omfattar länder som Albanien, Rumänien och Bulgarien. Nu har monsterstaten EU undertecknat partnerskapsavtal med så skilda länder som Ukraina, Vitryssland, Georgien, Moldavien samt krutdurkarna Armenien och Azerbajdzjan, där konflikten om Nagorno-Karabach är en pyrande oroshärd.

Givetvis blir det Europas skattebetalare som får finansiera denna hejdlösa utvidgning till ett gigantiskt antal fattiga och mer eller mindre underutvecklade länder. Samarbetet med de ovan nämnda länderna kostar EU:s skattebetalare redan idag 6, 4 miljarder kr. Och mer lär det bli.

För att hålla EU:s medborgare lugna är EU utåt noga med att partnerskapsavtalen inte skall ses som ett väntrum till ett framtida medlemskap. Varför skulle vi tro på detta uttalande? Vi har ju blivit grundlurade förr av potentaterna i Bryssel och på hemmaplan.

Varför fick vi inget veta om Barcelonaprocessen?
Varför fick vi inget veta om den ”europeisk-arabiska dialogen” senare omdöpt till eufemismen ”Barcelonaprocessen” med dess synnerligen långtgående associeringsavtal med ett tiotal arabstater som Mahgrebländerna, Jordanien. Libanon, Egypten, Syrien, Palestinska myndigheten etc etc? Att dessa associeringsavtal med deras långtgående fri- och rättigheter för de arabiska/muslimska samarbetsparterna är ett första steg mot ett fullvärdigt EU-medlemskap framgår av att även Cypern, Turkiet och Malta har haft likalydande avtal innan de blev kandidat- respektive medlemsländer i EU Marocko ansökte som bekant (?) redan 1984 om medlemskap i EU. Den gången blev det nej. Men nu är Marocko, Algeriet, Tunisien m fl på gång igen genom Sarkozy’s Medelhavsunion. Samme Sarkozy som i den avslutande TV-debatten inför det senaste franska presidentvalet anklagade Ségolène Royal för att ”vilja dra islamismen över Europa” och konstaterade att ”Turkiet inte ligger i Europa, det ligger i Mindre Asien” har nu själv ”dragit islamismen över Europa.”

Europas skattebetalare får stå för notan för elitens maktambitioner
Under samarbetsperioden 1995-99 uppgick kostnaderna för EU:s Medelhavssamarbete till 3, 425 miljarder euro. 2000-2006 var kostnaden uppe i 5, 35 miljarder. Förutom MEDA-biståndet har Europeiska investeringsbanken beviljat MEDA ett lån på 6,4 miljarder euro plus en miljard euro i reserv för perioden 2000-2007. Totalt uppgick EU:s bistånd till arabstaterna under denna period till 12,75 miljarder euro.

Om dessa gigantiska kostnader tiger Sveriges mest EU-vänliga parti så det knakar och anser uppenbarligen att de inte angår svenska folket!

Brott mot Romfördraget
Varför har EU – givetvis under största möjliga tystnad – frångått portalparagrafen i Romfördraget - nämligen artikel 237 eller EU:s ”Europa-klausul” att ”endast europeiska stater kan bli medlemmar i EU?” Turkiet ligger så vitt jag vet inte inom Europas gränser. Denna uppfattning tycks jag dela med Frankrikes dåvarande premiärminister och tillika ordförande i EU:s konstitutionella konvent Giscard d’Estaing som hösten 2000 konstaterade. ”Dess /Turkiets/ huvudstad ligger inte i Europa. 95 procent av dess /Turkiets/ befolkning lever utanför Europa. Turkiet är inte ett europeiskt land.” I en intervju i Le Monde för några år sedan slog d’Estaing fast att ”det turkiska medlemskapet kan endast förverkligas till priset av Europas undergång.” [1]

Med tanke på EU:s och utvidgningarnas svaga förankring hos Europas medborgare förslår jag att EU-hymnen ”An die Freude” byts ut mot ”Ödessymfonin”! Så skedde ju redan vid 50-årsjubiléet i Berlin då Ödessymfonin framåtssyftande faktiskt ersatte den sedan länge i EU-sammanhang obsoleta ”An die Freude.” !

Avslutningsvis föreslår jag att Ni med anledning av EU:s gränslösa utvidgningar begrundar den franske 1500-talsfilosofen Michel de Montaignes kloka ord. ”Vid randen av en avgrund finns blott en sak att göra: ta ett steg tillbaka. ”

Inger-Siv Mattson, f d internationell sekreterare vid ett statligt forskningsråd
Alphyddevägen 55, 131 35 Nacka

PS Jag ber Er notera att frågorna i detta brev icke är retoriska utan kräver konkreta svar, tack. DS

[1] Jag frågade redan den 22 mars 2007 utrikesminister Bildt om Turkiets medlemskap i EU är förenligt med Romfördraget men fick givetvis inget svar.